det var evigheter sen någonting brann, iallafall nära mig
För bara någon vecka sen hade jag den där känslan som ingen annan känsla kan slå (eller vad vet jag om det egentligen, jag är ju bara 18år) Men iallafall, den känslan som det känns att det inte går att förstöra. Man är helt enkelt oförstörbar och allt är inte annat fantastiskt. Men den känslan har bara dött, ingenting har direkt hänt men den har sakta försvunnit. Jag vill ha den, hur underbart är det inte att leva på någon annan liksom?
Jag vet inte varför jag inte kan få något att funka, är jag bara ute efter bekräftelse och när jag väl får det är inte inte intressant längre?
Usch för djupa inlägg men ibland måste man...
Kommentarer
Trackback
