can you show me?

Jag skriver en rad, men sen blir den lika fort raderad. Detta händer om och om igen. Att dela med sig av saker på ett lagom mystiskt sätt men utan att inte avslöja för mycket är svårt. Likadant är det med männsikor, man bygger upp bilder, ibland helt fantastiska men så rasar det utan man vet ordet av. Varför lär man sig inte av dess misstag utan målar upp dessa bilder gång på gång? Letar vi kanske efter drömmen som troligen inte finns? Jag vet inte, jag vet iallafall att jag just nu hatar att inte veta. Något jag lärt mig iallafall är att man ska inte ge sig in i en lek man inte kan vinna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0